Hur resonerar ni?

I ett tag har jag funderat kring vad som är bäst. Att vara ledsen eller att känna ingenting. Kanske har jag också bloggat om det, men hur som helst. Jag har hela tiden svarat att jag skulle vara ledsen.

I filmen Till sista andetaget (À bout de souffle), nämns just detta dilemma då en viss William Faulkner också ska ha funderat i dessa banor och kommit fram till exakt samma sak.

"Given a choice between grief and nothing, I'd choose grief."

Och i natt skrev jag under på det till fullo. Hade svårt att somna, men det var helt tomt i huvudet. Ingen glädje, ingen sorg. Endast ingenting. Det var en av de värsta nätterna någonsin.

Men på grund av det citatet blev filmen ännu lite bättre i alla fall - så något gott ur det.