10 september 2008

Så här minns jag det inte riktigt

Jag har gått och dragit på det länge nu, men nu tror jag även att jag säger att hösten är kommen. För det första får det inte ha blivit höst tidigare än att jag fyllt år. Det är grundregel nummer ett. Nummer två är nog inte så noga definierad. Den är mer en känsla.

Hösten är kommen första gången efter min födelsedag, då jag vaknar och inser att jag borde stängt fönstret innan jag vaggades in i dvala. Också, då jag inte alls vill gå upp eftersom vinden piskar regnet mot fönstret och enbast fyllonas dystra gormande hörs utanför. Till och med fiskmåsarna gömmer sig någonstans när bussen skvätter ned människorna på väg till jobben och skolorna.

Det är ju inte nu man vill ha ogjorda uppgifter och det är verkligen inte i denna stund man känner för att börja ta tag i saker. Men jag suckar djupt och börjar i alla fall. Det måste ju göras någon gång, och det kommer dröja ett tag tills man får väder som man vill ha. Jag hade faktiskt redan glömt hur bister och tidig den svenska hösten är.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mr M!
Hösten är den bästa årstiden! Det regnar och man får ha halsduk samt köpa sig flera fina paraplyer.
Vad är inte bra med det?

Anonym sa...

det är skillnad mot för ett år sen då vi sprang runt i Brighton och hade sommar...

Författaren sa...

anonym
Nog för att halsdukar är mysiga, paraplyer är fina och höstens löv gör en mer sentimental än någonsin, men njae. Jag tycker i vart fall inte om den göteborgska fuktiga snålblåsten.

sis
Nej, det var tider det. I dag för ett år sedan satt vi och pluggade fonetik på stranden eller något sådant va?