Som en svamp

Vi slapp stumfilmen och fick istället se dokumentärer om regissören och ett par andra från ungefär samma period. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna ändå. Jag tror Marcus såg när jag halkade till med armbågen minst en gång.

Intensiv föreläsning om filmmusik och ljud. Intressant, och man suger i sig så mycket som möjligt. Jag ska troligen bli en svamp i nästa liv. Hur som helst, att plocka fram sin privata iPod och sätta i dockan, för att spela upp väl valda filmlåtar är lite tufft - tycker om lärare med koll på läget. Att dessutom ha på sig en t-shirt där en byst av J. S. Bachs halva ansikte ihopsatt med Terminators dito syns tillsammans med texten "I'll be Bach" under, höjer betyget lite till, med tanke på föreläsarens status som studierektor för både Musik- och Filminstitutionerna är ganska kul. Annars vetesjutton om det är så fräckt.

Skall runda av innan jag dravlar sönder era huvuden. Skall sätta mig och titta på Sånger från andra våningen nu. Igen. Men Roy Andersson är värd det.