Jag är lite skruvad. Snälla, säg det bara.

Med all säkerhet misslyckades jag på senaste tentan. Och det är på grund av en herre vid namn Steve Neale.

Här är förslaget jag bidrar med, för att göra världen en åh, så mycket bättre värld.

Eftersom Steve Neale inte klarar av att hålla sig ifrån att pilla i andras texter och referera konstant till dessa, och till och med sig själv och andras referenser i andras referenser, skall han idiotförklaras genom att ha skrivit en bok som är en jättelång uppräkning av andras åsikter, uppbyggt till någon slags eget kvasityckande. Det där var den längsta meningen på den här bloggen någonsin. Nåja. Fortsättningsvis, skall vi då samla ihop alla dessa monster till skolexempel i hur man refererar och hur man gör det för mycket, och bränna dem på bål. En stor bokbål. Gigantisk. Oerhört dyr också, men det är det nog värt.

Vidare vet vi också att Steve Neale har en facebook-profil, precis som den hippa professor han vill framstå som. Troligen hade han också fram tills förra året en webbsida baserad på det enklaste slag, vilket innebär uteslutande rosa bakgrund, med illgrön text, röda myror som kryper runt om och blå ordningspunkter i form av blinkande stjärnor. Nu är det dock så att den facebook-profilen är låst, så någon får bli hans mystiske mörke hingst till älskare. Jag röstar på Marcus. Överdosering av B-U-S. Det fixar du, OK?

När så denne älskare fått tillgång till Neales kassaskåp så skall det länsas. Egentligen har det ingenting med den stora planen att göra (vi tänker inte köpa fler av Neales böcker, herregud nej), men skall någonting göras ordentligt, så ska det bannemej inte finnas några halvdana insatser på något håll. Jag litar på dig, Marcus.

Vi kidnappar Neale. Och han skall få svettas något oerhört, eftersom vi binder fast honom på en pinne, doppar honom i marinad och bultar honom mör, innan vi sätter honom på den stora vevapparat vi byggt ihop av tre traktormotorer och några stänger. Naturligtvis står denna nu över hans egna bokbål. Fantastiskt, inte sant?

Här grillas han till extra rare med krispig yta. Sedan styckas han och skickas till nästa blåvittdrabbning, där han köttet delas ut bland de lyckliga stackars satarna på sittplats. Det kommer bli fullständigt briljant, när vi berättar om det hela och visar filmerna från bålbränningen på de två storbildsskärmarna som kommer att finnas på Gamla Ullevi. Spykaskaderna är enorma och plötsligt sprider sig pesten snabbare än Blondinbella hinner säga ”Jag får… hrrm… inga gratisprylar bara för att jag gör reklam på min blogg. Vadå? Jag gör det bara för att det är kul att säga varumärkesnamn i mängd”.

Vi andra är halvvägs till en solig plats på andra sidan jordklotet. Det här kommer bli så bra.

Vilka är med mig?