11 december 2008

Apropå traditioner

Så gick jag då förbi den årliga julskyltningen vid NK och jag fortsätter att bli besviken. Vad har hänt med myset?

Likadant undrar jag kring julkalendern. Vad har hänt? Vart är snö, julstök och söta karaktärer? Sedan när blev det töntigt att göra snöänglar, ha en teskedsgumma eller mysa med katter i Uppsalas gränder?

Sedan flöt så tankarna in mot barnprogrammen. När jag en gång blir övergammal, och nästa generation kommer ta över vill jag återigen att dödshjälp skall vara tillåtet. Det får vår generations politiker se till. Jag bävar för vad Teletubbies-generationen kommer göra med oss, Teenage Mutant Ninja Turtles-pensionärerna. Vi som var med om Power Rangers uppgång och mycket snabba nedfall. Vi lekte för sjutton krig med de karaktärerna och jag ser fram emot att se filmen som snart går upp på Canal+.

Barnprogrammen från i dag är fullständigt värdelösa. Allt skall vara så mesigt, korrekt, lärorikt och moralkakorna avlöser varandra. Och vad är grejen med disney-mangan? Modern tecknad film ser ut som massproducerad elefantskit. Vidrigt. Vart är det tecknade Darkwing Duck-våldet? Och Piff och Puff och sitt äventyrargäng? För att inte tala om Luftens hjältar? Där har vi bra, underhållande tecknade barnprogram. Nöje. Nu ska barn få betyg från mellanstadiet. Vilket miffo kom på det? Låt barn vara barn för helvete. Inte sjutton hjälper det att börja hetsa i tidig ålder. Snarare tvärtom. De som har det lätt blir elitistiska tidigare och de som har det tungt riskerar hamna fel.

Utbudet blir större, kvalitén försämras för vartenda år. Till och med Disney kör på kvantitetstänkandet, utan att sätta några stora verk på kartan. Barn skall inte underskattas. De har väldigt mycket tankar om vad som kan bli bättre. Men barn måste underhållas och vad som sänds på teve är definitivt betydelsefullt. Det påverkar en. Som ni märker. Argh. Denna ilska.

Inga kommentarer: