Och hon skrek "Jobba, jobba jo-obba!" i telefonen

Tidigt i morse vaknade jag av att telefonen ringde. Den här gången förväxlades det inte med alarmet, utan jag svarade med precis den myndiga röst man har efter fem timmars halvtaskig sömn.

Jag: "Mm, ööh... Michael?"
Överpositiv konsultchef: "Åh, hej. Gud, så bra att jag fick tag i dig. Du sover kan jag tänka mig? Det är *** från ***!"
J: "Mhmgruff... Okej, ja jo. Jag sover."
ÖK: "Får be om ursäkt, men när kan du vara på jobbet."
J: "Eh... timma kanske."
ÖK: "Så bra. Gud, så bra att jag fick tag i dig. Tusen tack!"
J: "Mhm."
ÖK: "Hej!"
*click*

Och vips skulle jag jobba i dag också. Inte mig emot, pengar växer ju inte på träd. Den go'a överraskningen var sedan när min chef på arbetsplatsen uttrycker sin glädje över att se mig. Glädjen var det inget fel på, möjligen är belöningen för mitt snabba inhopp lite underlig. Jag får jobba på söndag. Egentligen fanns ingen plats över, men nu skapades hux flux några extra timmar för att även jag skulle få plats. Visst, pengar är fina och det är dubbelt upp på söndagar, men knepig belöning ändå.