Smaragder och lingonkvistar.

Att städa känns plötsligt mycket meningsfullt när man har ett prov att plugga till. Nationellt sådant dessutom. I matte dessutom. D-kursen dessutom. Överväger ifall jag ska go mainstream i klassen och läsa matte E också. Matte är inte min grej, men det öppnar upp rätt många val inför framtiden.
Jag hoppas jag väljer matte E.
Men jag är inte säker. Jobbigt med val i livet, inte sant?

Jag har åtminstone kommit ganska långt i frågan om vad jag ska göra som projektarbete i trean. Pratade med Inger (förtjusande svensklärare) om möjligheterna att göra ett i ämnet Svenska. Hon berättade att möjligheterna är oändliga, och jag berättade för henne om min känslo-nörd-gulliga hobby i att skriva noveller och liknande historier. Hon blev överlycklig.
Jag tillade: att ge ut en bok eller novellsamling vore en drömuppfyllelse. Ett magnifikt tecken på existens och ett erkännande, helt enkelt. Det är bara ett projektarbete på 100 poäng. Det blir vad man gör det till.
Jag måste ha gjort det till något innan första juni. Då ska ansökan vara inne.

Jag tror att genom att vara olycklig fysiskt sett (med rätt allvarliga knä- och hälseneskador och pollenallergi) har jag byggt upp en liten tyck-synd-om-relation tillsammans med Pia (av långt ifrån alla, omtyckt idrottslärare). Vissa aktiviteter kan jag inte delta i, såsom höjdhoppet och då var det till och med hon som nästan avrådde mig och hade förståelse för att mitt knä inte mår bra av sånt. Om hon säger det så kan hon ju inte sänka mitt betyg egentligen? Nåväl. Jag tror inte jag strävar efter MVG. I så fall skulle jag kanske varit med på simningen idag och tagit risken i att bli ännu sjukare.