Tillflyktens timmar.

Bara för att jag känner så här "- - - - - - - - - - - - - -".

Thåström vet hur jag känner mig tror jag.
Orden och tonerna blir som någon slags katalysator.
Sätter igång det hela. Det rullar på. Det slutar. Det läggs på is. Det sätts igång igen.

Det är ett annat ord för ett annat tillstånd i en annan tid i ett annat rum. Ett rum som bara jag har nyckeln till. Ett rum som bara är öppet när jag vill. Ett rum. Stängt för alla andra. Bara mitt.

Min egen tillflykt.
Min egen träkoja.
Min egen måne.

Tillsammans med en Söndagmåndagsång finns jag.