Midsommarcamping.

Midsommarhelgen kan sammanfattas så här:

Torsdagen den 22a:
Åker mot Moväntans Camping med familjen plus Nina runt klockan fyra på eftermiddagen. Moväntan ligger någon mil eller två söder om Jönköping. Närmare bestämt i Hult.
Husvagnen på plats, förtältet uppsatt och vi inväntar våra vänner från Åkers Styckebruk (stället ligger utanför Strängnäs som ligger en bit utanför Stockholm).
Natten blir lite ovan men jag och Nina sussar sött ändå.

Fredagen den 23e:
Midsommarafton invigs med frukost och lite spelspelande. Frisbeekastande med nyinköpt frisbee och så vidare. Normalt campingliv kan tyckas. Jag och Nina håller oss undan från det traditionella midsommarfirandet i Moväntan. Ett måste på en camping är minigolfspelandet. Jag kom stolt tvåa av oss sex som spelade. Detta medans midsommarfirandet fortsatte med brännboll. Vi hade fått ytterligare grannar dessutom. Ett gäng stupfulla ungdomar i tält som vi senare ska återkomma till.
På kvällen kastar jag och Nina frisbee rätt nära restaurangen på campingen. Vi hör musik och någon som sjunger förskräckligt. Vi trodde vi hade rätt när vi i kör sa att det måste vara karaoke. Ack så fel. Måste varit traktens stora son som höll hov. För han kan inte varit anlitad för sin "skönsångs" skull. Nåväl. Hann höll på ända fram på småtimmarna med sitt skrålande.
Kvällen avslutades för vår del en stund efter tolv. De vuxna i vårt sällskap hade blivit aningens runda under fötterna och gick och lade sig. Alkoholen måste bedövat mina kära föräldrar för det som utspelade sig efteråt hörde man ingenting av.
Musiken från värdshuset tystnade och tidigare nämnda ungdomar i tält börjar spela sin egen musik lagomt högt för att man inte ska kunna somna. Folk påpekar det för dem och sänker musiken men på grund av en okänd anledning börjar det hela urarta. Irriterade röster hörs strax utanför vår husvagn och snart blir också rösterna hotfulla mot varandra. Vi blir också mer irriterade. Eller åtminstone jag, eftersom i vår husvagn är det bara jag som hållit mig vaken. Jag lyssnar på rösterna utanför och efter en stund blir en man riktigt ilsken. Någon vill inte gå ur hans husvagn/förtält. En annan käftar emot. Vill inte gå tillbaka till tältet. Snart skriks det och slagsmål är inte bara nära. Det låter som att det utbryter för en sekund. Då ringer jag 112 och ber om polishjälp. Jag vill faktiskt sova.
Flera andra ringer i samma stund till alarmnumret om exakt samma sak. Fler vill sova och vi får som vi vill. En patrull skickas ut till campingen. Det tar 20 minuter innan polisen är där och Nina har vaknat av mitt telefonsamtal med Jönköpingspolisen. Vi ligger i husvagnen och spanar ut. Siluetter av människor går några meter utanför förtältet.
På grund av detta förtält kan vi inte se ut ordentligt. Dessutom gör mörkret det än svårare att se något. Det ser åtminstone ut som att en eller två personer blir bortledda i handfängsel mot polisbilen. Efter det hela blir det lugnare och vi kan sova ut ett par timmar. Dagen efter blir jag vardagshjälte nummer ett tillsammans med de andra okända personer som också ringt.

Lördagen den 24e:
Såg ungefär ut som den tidigare dagen, aktivitetsmässigt. Sverige - Tyskland klockan fem dock. Blev lite pinsamt. Tur att det bara fanns ett tyskt ekipage på campingen (så vitt vi såg). Såg inte ut att vara några fotbollsälskare heller. Inte som renodlade tyskar heller. Inga lederhosen eller gigantiska ölglas här inte.
Nåväl. I och med att vi räknat ut Sverige sedan tidigare så var inte förlusten allt för tung att ta. (Sverigetröjan ligger längst inne i garderoben och kommer inte fram förrän Sverige vinner över Tyskland nästa gång vilket kan bli länge då man inte besegrat Tyskland i en tävlingsmatch på 40 år.)

Söndagen den 25e:
Nedpackning och sånt där. Åka hem och komma hem alldeles precis lagom till England - Ecuador. Äta på BK och så.

Helgen sammanfattas med tre ord: Mysig, underhållande och förvånansvärd.