Inför GAIS - HeIF

Precis som inför matchen mot Öis känns det inte riktigt bra i mitt gaishjärta.
Hjärnan säger att vi trots allt har en chans. Inte så stor som innan VM, av någon anledning, men trots allt.

Helsingborg imorgon. Ett Helsingborg troligen utan Luton Shelton och Henrik Larsson. Men med en Gustav Andersson som trivs rätt bra på Gamla Ullevi. Knockade ju Öis för ett par veckor sedan med ett mycket sent kvitteringsmål bland annat. Han har ju också spelat för IFK Göteborg.
Men det är ingen bra känsla. I Gais är vår alldeles egna jamaicanska landslagsman avstängd. Khari har ju faktiskt spelat inför ett fullsatt Old Trafford. Det är inte illa det. I landslagssammanhang. Inget Gamla om man säger så. Men i alla fall. Anton Holmberg är tillbaka, och det känns skönt i och med att vi får tillbaka en naturlig forward.
Känner inte riktigt för att stå i klacken heller. Vill inte skrika mig för trött i halsen inför måndagens skolstrapatser.
Vi får se vilket humör jag är på imorgon.

"Blott ett lag
med gröna, svarta ränder
och med Rolle som vår dirigent
och när Keene nätar ett i sänder
Ja, då har GAIS till toppen återvänt!
GRÖNSVART! GRÖNSVART! GRÖNSVART!"