Att bussflörta.

Haha. Det är roligt, nervöst och generande att åka buss ibland.

På väg från gympan på Mossen åker jag, Anders, Anton, Nisse och Thomas 42an eller någon sån konstig buss. Där sitter också två tjejer. Kanske något år yngre än oss. Ja jo, jag erkänner: jag tyckte en av dem av rätt söt. Denne söta sitter med solglasögon men i ögonvrån ser jag att hon tittar på mig ändå.
Okej, lugnt so far. Hon kanske bara inspekterar alla killar som finns på bussen.
Men så tar hon av sig solglasögonen och våra blickar möts. En längre tid innan vi samtidigt vrider oss bort från varandra.
Flyktiga blickar möts igen och så tittar hon menande på sin kompis som gör en svag nickning.
Okej, nu börjar jag känna mig lite skum i kroppen. Rolig känsla.
När vi närmar oss Kungsportsplatsen möts blickarna igen och hon plockar upp sin mobil och skriver ett par, hoppas jag, väl valda ord och hennes kompis läser ivrigt och ler och nickar.
Fnitter följer och så går jag och Anton av på Brunnsparken. Ett litet leende avfyrar jag och hon ler tillbaka.
Pirr i kroppen.
Det är roligt att bussflörta. Och det stärker självförtroendet.

Men kanske, kanske skrev hon någonting fult om min finne som jag lyckats plumpa till precis bredvid näsan. Helt röd. Men nej, nu ska vi vara positiva. Hon tyckte jag var den sötaste killen hon sett på en heeeel vecka. Säger vi.