Kryckfri!

Det var en otrolig känsla av frihet som slog mig när jag klev på bussen i dag på väg till skolan. Utan kryckor till skolan för första gången på två månader. Den 20 november var senast jag sågs på skolan utan kryckor. Den 21 var en lördag och man gjorde högskoleprovet. Den 22 reste jag till USA och kom inte hem förrän den 11 november och på måndagen den 13 strax efter 10 på morgonen sövdes jag. Och sedan dess försatt på kryckor.
Vilken liten historia.

Men nu är ytterligare en del i min Operation: Come back, avklarad.
Och utan större problem dessutom.
Underbart.

Svenskan gick bra och Inger fortsätter att se positivt till mig.
Samhällen var.. hm.. svårförståelig, jag har inte hunnit acklimatisera mig till den danska dialekt Lis-Hanne innehar.
Och jag höll på att somna på idrottsfysiologin. Men annars är det bra. En baguette och en bussresa senare är jag fortfarande lika dåsig och trött.
Min vänstra bihåla gör ont dessutom, vilket är konstigt då jag inte har några som helst andra symptom på inflammation. Endast smärta.
Wierdo.

Nåväl. Nu ska jag inte klaga mer.
Jag är smått lycklig.
Blev glad för Anders skull också som fått kontrakt med Torslanda. Härligt!