Jag springer!

Bara för att jag var med på gympan i dag och spelade basket och innebandy. Det var visserligen inte på full fart och jag spelade med tjejerna, men ändå. Det räknas väl ändå?
Det kändes oförskämt bra att springa med knäet. Det är en rekordfart på min rehab. Jag måste ha otroligt gott läkekött, så som jag egentligen sköter mitt träningsprogram hemma, borde jag stå tämligen still i utvecklingen.

Men ja. I alla fall. Mamma väckte mig tjugo i nio i morse. Jag hade tänkt dröna till klockan var halv elva slagen, men det fick jag icke. Istället var jag tvungen att stressa iväg till studiehandledartiden som gav mig oerhört mycket lärdom. Märk ironin.
Vi fick i och för sig reda på vad hela europaresan gick ut på, men det visste vi ju redan innan.
Två timmars håltimma. Historia som mer är sexualkunskap nu, lite konstigt men whattaheck.
Vidare drog vi till fysiken och lärde oss om Heisenbergs Osäkerhets Relation. Tråkigt, men jag ska kämpa för att få så högt betyg som möjligt, vilket betyder att jag i princip måste börja plugga nu.

Och så gympa som jag redan berättat om. Nu ska här inte pluggas fysik utan det ska läsas En geishas memoarer. Rätt viktigt för mig att bli klar med den innan torsdagkväll faktiskt. Jag hoppas innerligt att Nina kan skutta hit då. Mys.