ETT PARAPLY

Vissa stunder ter sig livet galet enkelt. Andra inte. Det tar bara stopp. Helt plötsligt blir det bara grus i maskineriet. En bugg i världens grafikkort. Dessutom ser det ut som om hela hårddisken har fått för sig att hänga sig, då regnet aldrig tar slut. Himlen öppnar sig och en syndaflod i sekunden lämnar det jämngrå täcket ovanför oss.
Och inget paraply har man...

Det blir lätt så att när en sak händer, kommer flera. En olycka kommer sällan ensam, har jag hört att det kallas. Det kan bli för tungt att bära, ibland slås benen undan. Av en händelse regnar det ofta sådana dagar.
Och inget paraply har man...

Det är vid sådana tillfällen som man har lust att släppa ett par tårar, bara för att få ut allt inom sig, som trodde man att känslor var gjorda av salt. Men man gör det inte, jag ska visa mig stark. Anda till man kommer hem och lyssnar på musik och blir påmind om svunna tider. Man aktar sig för att bli blöt, det kan avslöja en.
Och inget paraply har man... inte för att det hjälper mot tårar men.

Man är nog en lyckligare människa med ett paraply i handen.