10 november 2007

FLYGANDE TANKAR

Vinden blåser så kallt att den torkar ut mitt bläck. Havsdoften lockar mig ned mot de höga, förrädiska vågorna, men jag ställer mig och visar upp mitt allra längsta finger och skriker: ”Fuck off, you creep! I know how to fucking resist you, you monster!”.
Jag skrattar och går vidare med ett självförtroende som gör att jag min gång vaggar fram och tillbaka från sida till sida, och får tanterna på promenaden att skita knäck av skräck.

”No, I’m not kinda worried! ’Cause I’ve been through this before!”

Jag vill skratta och gråta, skälla och jubla – allt på samma gång för jag njuter så av allt i livet.

”Visst känns det fint att vara vid liv?”

Inga kommentarer: