I dag är en sådan där makalöst grå dag.
Allt känns som vattenutblandad mellanmjölk. Dimman omsveper husets hörn och försöker tränga in genom fönstren.
Bah, säger jag och stirrar mig blind på datorn i stället för att fundera kring King Lear och dagens samhälle. Det är, på ett ungefär, vad jag skall skriva om. Shakespeare's förmåga att skildra, inte specifika personligheter men fenomen inom personlighetens spann. Det är gjort hundratusen gånger tidigare av desperata studenter och jag hakar på tåget.
King Lear är som vilken lärare som helst som bara lyssnar på eleverna med lika åsikter som sig själv och då också premierar dem med höga betyg. Eller en chef som ger rövslickarna de höga posterna, men låter de ärliga men trogna medarbetarna sitta kvar på sina Ikeakontorsstolar. Något liknande. Vi får se. Vi lyssnar på LCD Soundsystem hur som helst.
Bah, säger jag och stirrar mig blind på datorn i stället för att fundera kring King Lear och dagens samhälle. Det är, på ett ungefär, vad jag skall skriva om. Shakespeare's förmåga att skildra, inte specifika personligheter men fenomen inom personlighetens spann. Det är gjort hundratusen gånger tidigare av desperata studenter och jag hakar på tåget.
King Lear är som vilken lärare som helst som bara lyssnar på eleverna med lika åsikter som sig själv och då också premierar dem med höga betyg. Eller en chef som ger rövslickarna de höga posterna, men låter de ärliga men trogna medarbetarna sitta kvar på sina Ikeakontorsstolar. Något liknande. Vi får se. Vi lyssnar på LCD Soundsystem hur som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar