17 mars 2008

"...i backarna står, niger och säger att nu... njae!"

Det var med stora ögon jag tittade ut genom fönstret i morse. Visst, då jag somnade hörde jag regnsmatter mot mitt fönster och när jag tittade ut när det värsta slutat singlade frusna flingor ned till marken. Det sista jag tänkte på var att jag och Sigrid tidigare diskuterat vinterns uteblivna snö.

När jag vaknar säger mamma att det har snöat och det rejält.

Slask på Korsvägen är precis så glamouröst som det låter.

Under litteraturlektionen stirrade jag ut genom fönstret för att och kisade för att kunna urskilja konturerna av Lisebergstornet ett par hundra meter bort. Det gick knappt. Det var ju vår igår. Vad hände med våren?

Jag tror Ängeln spelade på sitt namn i dag när hon pratade om den kommande tentan. "Yeah, and then: Angel in da house" sedan fick vi gå. Jag flinade på ett uppgivet vis. Det fungerar inte kära Ängel. Du behöver en ny utmaning, du är nämligen alldeles för insnöad(!) på ämnet. Det ska jag skriva i utvärderingen av kursen i alla fall. Kanske fjäska för henne lite, men troligen inte.

Joe körde över Andreas, eller snarare vad Andreas sagt på förra föreläsningen. Det var skoj.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänkte också på vårt lilla samtalsämne! Vi skulle aldrig ha tagit upp det! Var detta nåt sätt att återgällda oss för snöförlusten så känns de mer som att de var ett straff för att vi tog upp de. Vädergudarna är ack så svåra att tolka...

Författaren sa...

sis
För att vara på den säkra sidan får vi nog inte diskutera någonting alls. Det kan ju slå fel!