Efter det här inlägget kommer alla tro att jag är någon slags copycat och bara tycker om saker som Silverfisken tycker om och sådant där tjafs. Visst, vi tycks ha en del i musikväg gemensamt och även i filmväg. Det är just film det här inlägget kommer handla om.
Vår bloggbekanting i Australien såg på Lars and the Real Girl häromdagen och tipsade om hur varm och fin den var. Det hade jag kunnat ha veta i flera månader nu, eftersom bara en fullbokad salong på Göteborgs Filmfestival var hinder. Tyvärr var det alldeles för högt och brett för att komma förbi.
Nu har jag i alla fall sett den eftersom grammatikstudierna inte lockar på en lördagsafton. Om jag inte sett Juno i januari så hade den här gått upp på första plats över mina filmer under 2008 (filmer som jag själv ser för första gången under året - inte att de nödvändigtvis släppts under 2008).
Jag rös till ett par gånger under filmen och samtidigt sprack jag upp i stora leenden gång på gång. Större än det där uppe. Närmast bisarrt stora faktiskt. Saker och personer som får mig att göra så gillar jag skarpt.
Vår bloggbekanting i Australien såg på Lars and the Real Girl häromdagen och tipsade om hur varm och fin den var. Det hade jag kunnat ha veta i flera månader nu, eftersom bara en fullbokad salong på Göteborgs Filmfestival var hinder. Tyvärr var det alldeles för högt och brett för att komma förbi.
Nu har jag i alla fall sett den eftersom grammatikstudierna inte lockar på en lördagsafton. Om jag inte sett Juno i januari så hade den här gått upp på första plats över mina filmer under 2008 (filmer som jag själv ser för första gången under året - inte att de nödvändigtvis släppts under 2008).
Jag rös till ett par gånger under filmen och samtidigt sprack jag upp i stora leenden gång på gång. Större än det där uppe. Närmast bisarrt stora faktiskt. Saker och personer som får mig att göra så gillar jag skarpt.
1 kommentar:
Om den nästan kan tampas med Juno är den lätt värd att se, Juno har ju gått in på topp-tio-listan of all time för min del.
Skicka en kommentar