Så här en ljummen natt

Jag är (som alla göteborgare?) en sucker för ordvitsar och allt som hör till. Sture Hegerfors är en liten idol. Sitter och tittar på första matchen mellan Detroit och Dallas i Stanley Cup-semifinalspelet.

Jag gillar även detaljer i sport på tv. Så mycket som möjligt och talesättet, detaljerna gör helheten, stämmer aldrig lika bra som när jag tittar på sport.

I alla fall. En dallasspelare blir utvisad för hakning. Vad spelas då, om inte Hooked on a Feeling. Björn Skifs gamla Billboard-etta. Jag kan inte låta bli att flina för mig själv i mörkret. Det faktum att 12 svenskar spelar i matchen gör det ännu bättre.
Strax efteråt spelas de klassiska och välkända The Imperial March från Star Wars. Vad det har med saken vet jag inte riktigt. "Akta er Dallas, nu spöar vi skiten ur er!" kanske, för det står två noll just nu.

Det finns mycket att titta och lyssna på runt omkring själva hockeyn. Sedan kan man ju fascineras över att de drämmer till pucken, så att den får högre fart än vad jag färdades i på motorvägen igår. Skrämmande.

Annan nattlig tanke. Detroit är ju känt som motorstaden. Därför kallas det också för "Mo-town". Om man kallar det för hockeystaden då? Blir det "Ho-town"?