I november förra året var Anton och hälsade på mig och Sigrid i Brighton. En väldigt trevlig händelse med tunna madrasser, Chaos-Fussball och allt vad England annars innebär. En av kvällarna tog jag med Anton på stan själv tillsammans med Astrid och Hanna. Vi skulle utforska en pub jag och Hanna sneglat på ett par gånger.
Som så många gånger när vi promenerat förbi var det fullt med folk och vi var inte jättesugna på att tränga oss in när vi bara skulle ta ett par öl och konversera. Så vi gick vidare ganska planlöst förbi ställe efter ställe tills vi kommer till de kyssande polismännen Banksy förärat Brighton. Väl där beundrar vi dem och Banksy och säger att vi går till puben uppe vid Central Station. Där vi, på min födelsedag, tog den allra första ölen på engelsk mark.
Stället heter Grand Central och är inte mycket för världen egentligen. Ett stort rum med baren i mitten och ett DJ-bås i ena hörnet. Alldeles för hög musik och så. Men vi hade sett ett meddelande om takterass och vi föll för greppet direkt.
Efter lite rundfrågning klämmer vi oss förbi tidigare nämnda DJ-bås, inte helt utan problem. Får upp en dörr och går upp för den extremt mörka och smala stentrappan som leder oss ut i novembernatten. Uppe på taket kan vi se ut över... ja, andra lika platta tak i området, men ändå. Känslan är fin när sällskapet som sitter där lägger i ett gäng poletter till infravärmen. Ett par öl, lite kortspel och sedan tar poletterna slut. Vi får gå ned och sätta oss i värmen för att fortsätta kortspel och prat.
Hur som helst. Den stund vi höll till i den svala, nåväl, novemberluften var en av de mysigaste pubstunderna. Det blev ett ganska sent utsatt riktmärke på hur det skulle vara och jag vill uppleva känslan igen.
Är det någon som kan tipsa på en riktigt bra takterass i Göteborg som man kan sitta och ta det lugnt på under kvällarna? Nu kanske det börjar bli lite kallt, men äh. November var hur bra som helst i fjol.
Som så många gånger när vi promenerat förbi var det fullt med folk och vi var inte jättesugna på att tränga oss in när vi bara skulle ta ett par öl och konversera. Så vi gick vidare ganska planlöst förbi ställe efter ställe tills vi kommer till de kyssande polismännen Banksy förärat Brighton. Väl där beundrar vi dem och Banksy och säger att vi går till puben uppe vid Central Station. Där vi, på min födelsedag, tog den allra första ölen på engelsk mark.
Stället heter Grand Central och är inte mycket för världen egentligen. Ett stort rum med baren i mitten och ett DJ-bås i ena hörnet. Alldeles för hög musik och så. Men vi hade sett ett meddelande om takterass och vi föll för greppet direkt.
Efter lite rundfrågning klämmer vi oss förbi tidigare nämnda DJ-bås, inte helt utan problem. Får upp en dörr och går upp för den extremt mörka och smala stentrappan som leder oss ut i novembernatten. Uppe på taket kan vi se ut över... ja, andra lika platta tak i området, men ändå. Känslan är fin när sällskapet som sitter där lägger i ett gäng poletter till infravärmen. Ett par öl, lite kortspel och sedan tar poletterna slut. Vi får gå ned och sätta oss i värmen för att fortsätta kortspel och prat.
Hur som helst. Den stund vi höll till i den svala, nåväl, novemberluften var en av de mysigaste pubstunderna. Det blev ett ganska sent utsatt riktmärke på hur det skulle vara och jag vill uppleva känslan igen.
Är det någon som kan tipsa på en riktigt bra takterass i Göteborg som man kan sitta och ta det lugnt på under kvällarna? Nu kanske det börjar bli lite kallt, men äh. November var hur bra som helst i fjol.
4 kommentarer:
YEHAY! Jag hittade precis världens bästa takterass ever,på H enriksberg!M anser helaham ninloppetoch sånt !v erkligenjät tecoolt!
jagve tint evar förmin dat or skriverme llanslaglång samt...de tär där försom jag sta varhel konstigt.M enhenr iksbergär allt sået tfi nfinttip s!
aww, det var en av de bästa pubbesöken no doubt:)
(Men ja, Henriksberg har terass om jag inte minns fel. Värt att ta sig en titt åtminstone?)
Henriksbergs takterass är jättefin, utsikten är grym!
Jag läser, minns och ler. Vill njuta och leva i nuet oftare. Tänker på våra promenader med. Och stjärnorna.
Skicka en kommentar