Åh, herregud

Jag och Hanna skulle försöka sammanfatta Yranhelgen 2008. Vi kom fram till att det var ganska så svårt och suckade bara fram ett karaktäristiskt "Åh, herregud."

Knappt en lugn stund sedan Hanna for från Gotland och nästan missade tåget till Östersund.

Vi gör så här. Jag ger en kort kommentar om varje artist vi såg. I turordning.


TORSDAG

Mange Schmidt - Uppvärmning, och vilken sådan! Jösses, vad han bjöd på sig själv. Härlig start. Sidekicken Tomas Rusiak körde extranumren själv och som han gjorde't.

Kent - Oh boy. Titta bara på bilden och förstå. Direkt efter spelningen tog mina batterier till kameran slut.

(mer bilder från andra artister kommer upp på bilddagboken inom de närmsta dagarna.)

Lykke Li - Vi hamnade på hennes P3-spelning redan under eftermiddagen och fastnade där en stund. Fortsatt mys, och vilken röst hon har i sig.

Justice - Jag har aldrig varit på en röjigare konsert. Det var magiskt. Stroboskoplamporna fick nog alla att få epilepsi, men basgången, som också väckte Storsjöodjuret, fick våra ryckiga muskler att dansa och hoppa i eufori till busiga remixer.


FREDAG

Alla spelar Allan - Jämtländska artister (inklusive Bedroom Eyes, Annika Norlin, Martin och Julie Hanberg och Autisterna), samt härlige Stefan Sundström, hjälptes åt att hylla Hissmofors stolthet Allan Edwall. Stort och mysig start på den lugnaste dagen.
The Magic Numbers - Skönt gung och en allt växande publikskara fick till slut höra det fantastiska extranumret och sista låten på konserten. Det engelska bandet drog på en rejäl charmoffensiv och spelade Håkan Hellströms Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Och sjöng på svenska(!), även om denna var minst sagt knagglig. Det tog ett litet tag att förstå det - men raden "Vad jag bryr mig om nu" satt precis där den skulle.

Säkert! - Förra året klagade jag ganska så jättehögljutt över att hon spelade på Stortorget och att hon inte alls kunde fylla ut den kostymen. I år fick hon ta plats på den något mindre Badhusparksscenen. Intimare och mer folk. Sicken kombination. Ljuvligt.

Gocoo - Japanerna med otroligt synkade trumslag imponerade stort. Tråkigt nog drog ett skyfall in över Östersund och de fick inte riktigt den uppskattning de förtjänade.


LÖRDAG

Magnus Uggla - Han leverade inte. Men det hade man väl inte trott heller. Det behövs inte, låtarna är så pass fastrotade i våra bakhuvuden att han skulle kunna spela upp dem på skiva, sätta sig på scenen och bara titta på alla fylledansande människor.

Presidenttalet - Jag blev något besviken. Hanna tyckte vi var lite väl patriotiska, men charmiga.

Håkan Hellström - Vilken avslutning. Inte mindre än tre gånger fick jag ta till näsduken. Känn ingen sorg för mig, Göteborg är underbar och snäppet bättre i exil. I alla fall för den ensamme individen. Tidigare nämnda Kärlek är ett brev skickat tusen gånger gjorde det tjockt i halsen och obligatoriska Nu kan du få mig så lätt gjorde kinderna lite saltare. Det var inte bara regn.

Åh, herregud.