Själv tycker jag att Göteborg är som allra vackrast när man känner regndropparna hänga likt fastbundna heliumballonger (kom på något bättre själv då?) så att man går rakt in i dem. Samtidigt kan man se ljusen från motorvägen, lanternorna från hamnen och lyftkranarnas strålkastare. Diset som bildas av de, likt fastbundna heliumballonger, hängande vattendropparna är drömsk och ger spänning till vilken deckare som helst.
Helst skall det vara alldeles tyst runt omkring en. Eller så ska man lyssna på Kents senaste album. Framförallt första spåret Elefanter eller Våga vara rädd. Eller så ska man bara vara stilla och lyssna till tystnaden, det fungerar faktiskt också oerhört bra.
Det är en av alla känslor jag saknar från England – det där med vattendropparna är mycket vanligare där – och dessa stunder behövs för att rensa hjärnan från obetydligt dravel. Jag kommer gå fler promenader sent om höstnätterna i Göteborg, så kanske blir jag förälskad i stan. Troligen inte.
Göta älv är inte så upprorisk av sig.
Helst skall det vara alldeles tyst runt omkring en. Eller så ska man lyssna på Kents senaste album. Framförallt första spåret Elefanter eller Våga vara rädd. Eller så ska man bara vara stilla och lyssna till tystnaden, det fungerar faktiskt också oerhört bra.
Det är en av alla känslor jag saknar från England – det där med vattendropparna är mycket vanligare där – och dessa stunder behövs för att rensa hjärnan från obetydligt dravel. Jag kommer gå fler promenader sent om höstnätterna i Göteborg, så kanske blir jag förälskad i stan. Troligen inte.
Göta älv är inte så upprorisk av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar