Jag antar att det har med att inte sov speciellt mycket i natt heller, men den här filmen var helt omöjlig att klara sig igenom utan att nicka till. Jag klarade det, men enbart för att huvudet redan var tillbakalutat mot kanten av ryggstödet.
Långfilmer där poesin tar överhanden är inte min kopp te. I alla fall inte konstant genom hela dialogen. Gärna poesi, men inte så. Och inte på franskjapanska.
Jag vaknade lagom till den dubbla bitchslapen i överljudsfart i alla fall.
Långfilmer där poesin tar överhanden är inte min kopp te. I alla fall inte konstant genom hela dialogen. Gärna poesi, men inte så. Och inte på franskjapanska.
Jag vaknade lagom till den dubbla bitchslapen i överljudsfart i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar