I dag är det ett helt år sedan jag åkte tillbaka till Sverige. Flyttade tillbaka. Det betyder att det är ett år sedan jag och Sigrid kånkade våra väskor från vår lägenhet på Second Avenue i Hove, längs med Seafront till Pool Valley vid Old Steine, nästan ända bort till Palace Pier alltså. Vi hade precis lämnat över nycklarna och fått tillbaka depositionen.
Bagaget lämnades på biljettkontoret, så jag och Sigrid kunde gå på en promenad för lunch och sista shopping. På Brighton Square köpte jag Kate Nashs skiva Made of Bricks. Så jag passar på att lyssna på den nu också. Och vi åt på Ye Olde King and Queen en sista gång också. Deras broccolipasta är guld värd tillsammans med en lager.
Vi hämtade upp väskorna och den nytillkomna kvinnan i biljettkassan var svenska. Naturligtvis.
Kramar till de som skulle stanna kvar ett litet tag till, Anna och Astrid i det här fallet, och så satte vi, Hanna, Sigrid och jag, oss på bussen till Heathrow. Och vidare.
Det är ju inte lite man saknar det i dag ändå.
Bagaget lämnades på biljettkontoret, så jag och Sigrid kunde gå på en promenad för lunch och sista shopping. På Brighton Square köpte jag Kate Nashs skiva Made of Bricks. Så jag passar på att lyssna på den nu också. Och vi åt på Ye Olde King and Queen en sista gång också. Deras broccolipasta är guld värd tillsammans med en lager.
Vi hämtade upp väskorna och den nytillkomna kvinnan i biljettkassan var svenska. Naturligtvis.
Kramar till de som skulle stanna kvar ett litet tag till, Anna och Astrid i det här fallet, och så satte vi, Hanna, Sigrid och jag, oss på bussen till Heathrow. Och vidare.
Det är ju inte lite man saknar det i dag ändå.
3 kommentarer:
Åh. Saknad.
En superstressad sigrid btw :D Hon trodde aldrig vi skulle hinna med planet. Det var nästan lite komiskt. Saknar till och med det.
Anonym
Haha. Ja, just det. Det var ju hur lugnt som helst faktiskt. Mjo, jag saknar det mesta med allt.
Skicka en kommentar