Efter att jag gick igenom den största knäoperationen, och efter att allt bandage och svullnaden försvunnit så pass att knäet börjat ta normal form igen efter tre månader någonting, kunde jag känna (eller snarare inte känna) hur känseln var borta på utsidan av knäet.
Tio gånger fem centimeter hudstycke från ärret och utåt är avdomnat. Det är fortfarande spännande att fingra där och precis på andra sidan av ärret är det istället överdrivet känsligt med avhuggna nerver som knutits ihop. Inte så konstigt med tanke på ingreppet.
Då är det dock lite mer underligt att jag inte heller har någon känsel på ovansidan av stortån. Där är den helt avdomnad. Konstant. I dag blev det väldigt tydligt när jag lyckades sparka tån i sängkanten, men inte kände någonting, trots såret och blodvitorna. Jag tycker det är konstigt, och intressant, att stortån blivit av med känseln när det är i knäet nervtrådarna skurits av. Och det är endast uppe på tån, ingen annanstans på vägen till knäet, känseln är borta.
Tio gånger fem centimeter hudstycke från ärret och utåt är avdomnat. Det är fortfarande spännande att fingra där och precis på andra sidan av ärret är det istället överdrivet känsligt med avhuggna nerver som knutits ihop. Inte så konstigt med tanke på ingreppet.
Då är det dock lite mer underligt att jag inte heller har någon känsel på ovansidan av stortån. Där är den helt avdomnad. Konstant. I dag blev det väldigt tydligt när jag lyckades sparka tån i sängkanten, men inte kände någonting, trots såret och blodvitorna. Jag tycker det är konstigt, och intressant, att stortån blivit av med känseln när det är i knäet nervtrådarna skurits av. Och det är endast uppe på tån, ingen annanstans på vägen till knäet, känseln är borta.
1 kommentar:
Åhh, men det är inte så underligt! Fast jag kan inte förklara det kort här och nu. Men om du vill kan du få byta stortå med mig för jag slår alltid i min? Så du liksom vet hur det känns.
Skicka en kommentar