23 januari 2009

Som ett tempolopp från hjärnbalken till fingertopparna

Det är underligt hur saker kommer till en bara man får den minsta av inspirationshalmstrå att greppa tag i. Sådan är jag. Nu kan jag verkligen inte sova, eftersom min hjärna tycks gå på ett högoktanigt bränsle (ofta kallat koffein) susar det nu i öronen så fort jag inte hör tangenternas knäppande under mina fingrar.

Men wow, vilken känsla det är. Helt sanslös och jag känner mig som om jag verkligen kastat mig ut för ett stup, för allt går så fort, så fort. Man känner sig oövervinnerlig när kreativiteten faller rakt på en, utan att man egentligen behöver kämpa. Det är en härlig del av att vara vid liv.

Just nu skiter jag i om jag ska jobba eller inte. Nu skriver jag tills jag stupar.

Inga kommentarer: