18 februari 2009

Le, det är verkligheten

Kvällens enda lilla dammkorn på linsen är att jag måste sova. Det finns så många hårt glada känslor i mig och mitt hjärta just nu att jag håller på att spricka.

Jag vill inte sova, för jag vet att jag kommer vakna upp med ett leende och sedan bli tillknycklad av jobbet. Men det kommer vara lätt att vakna. Lättare än vanligt att jobba. Lätt att ta bussen hem och förhoppningsvis har jag då klurat ut en fantastisk beskrivning av känslan. Den som värmer hjärtat som bara kärlek kan.

Uppskattning. Visa mer uppskattning, folk.

Inga kommentarer: