Döden och jag.

Vad händer egentligen när man dör?

Jag tror och hoppas, att hela dödetiden är en enda lång never-ending-fest, med alla människor som någonsin levt inbjudna.
Själva festen kommer äga rum i någon lägenhet någonstans, och de man själv vill ska vara runt omkring en. Dessutom ser rummen i lägenheten ut som sina drömsovrum, drömvardagsrum och drömkök osv. Alltså kommer jag ha ett riktigt sunkigt rum med flera soffor och fåtöljer likt den stol jag sitter i just nu. En maffig, men sliten, stereo och rummet är smått disigt av rök och alkoholångor. De som kommer sitta där är:
• Jag - naturligtvis
• Jennifer Aniston - Jag måste ha någonting att titta på och ha roligt med.
• Ronaldinho - Om det mot förmodan skulle bli tråkigt kan jag alltid skaffa fram en fotboll och joxa lite med trasen med honom. Ett plus är att han inte är allt för attraktiv vilket gör att jag får Jen för mig själv.
• Robert Gustafsson - Där har vi trettiosju olika personer i en kropp. Fortfarande hoppas jag kunna charma Jen mer.
• Paris Hilton - Bara för att hon verkar veta hur man festar, dessutom ett bra avbrott till sunkigheten.
• Nina Persson - blir dj och får sköta allt med musik att göra.
• En smurf - så slipper vi ta droger för att se blåa små människor och jag slipper bjuda in Robinson-Robban. Två flugor i en smäll.

Det hade varit otroligt. I oändlighet. Fast självklart får man lov att byta ut personerna, men jag hade nog haft kul länge. Jag tror på att efter man dör blir det fest...


...eller så blir det bara svart.