HELT JÄVLA OPRETENTIÖST OCH UNDERBART

Jag bara älskar introt på låten "Retired Teenage Angst" av The Soundtrack of Our Lives.

Tyst hör man en tamburin och en gitarr spela och så klickar det till som om någon lyfter en telefonlur.
Göteborgska mansröster hörs.
- "Va' gö' du?"
- "Ja' lyssnar på Bruce Springsteen..."
- "Fan va' bra de' e'!"
- "Aah."

Och så höjs volymen på tamburinen och gitarren och snart börjar Ebbot sjunga. Läckert.
Göteborgska är läckert.
Mansröster är läckra. (jag är fortfarande inte gay)
Intentionslösa, opretentiösa telefonsamtal är läckra som fan.
Telefonsamtal som bara är.
Göteborg bara är.
Göteborg är opretentiöst.
Fan va' bra de' e'!
Aah.