Vågen!

I torsdags var jag inte alls sugen på att gå till skolan. Vår okarismatiske föreläsare, som faktiskt jobbat upp sig en del mycket på grund av vår livliga fantasi, har dalat i förtroende det senaste, så när Hanna bjöd in sig själv på lunch gick det ju inte att stå emot. Helt sonika skippade jag föreläsningen om mexikanska såpoperans betydelse.

Ett styck okarismatisk föreläsare strax innan hans incheckning på motell i Oklahoma. (bild: sloths.us)

Vi bestämde oss också för att gå på bio. Die Welle.

Korta drag:
Filmen är baserad på ett experiment utfört i Kalifornien 1967. Det hela gick ut på att visa hur nazisterna faktiskt fick fäste i Tyskland innan andra världskrigets utbrott. Istället för att berätta om det, utgjorde läraren ledare och fick eleverna att bete sig på ett mycket skrämmande vis. De blev så engagerade i sin rörelse "The Wave" att läraren blev förskräckt över vad han skapat.

Eftersom både jag och Hanna kom ut ur biosalongen med gapande munnar och gåshud tolkar jag det som att vi båda blev oerhört rörda av filmen. Rörda på ett sätt som sade att om vi varit med i experimentet hade vi antagligen också suttit där uniformsklädda och jublat åt den fantastiska gemenskapen och styrkan. Samtidigt som man vet att man avskyr nazism och rasism i alla dess former.

Jag lider av grava bekräftelsebehov. Det är inte så att jag bara har behov. Det är ett rent lidande om bekräftelserna uteblir. Till exempel lever mitt skrivande på beröm och kommentarer på bloggen. Mina fotografier lever på beröm, ja tamejsjutton allt lever för det. Jag ska ha cred, eller åtminstone mycket konstruktiv kritik, för allt jag gör, annars blir jag less på det och vill inte fortsätta.

Så att hamna i en grupp där man konstant får bekräftelse genom att hälsa på ett visst sätt, ha en gemenskap och kunna känna andra som jämlikar, det vore egentligen drömmen för en del av mig. En annan säger att gemenskapen är ju inom oss som art av djur och vi alla är lika mycket värda. Då måste jag kämpa för att få bekräftelser på andra vis. Vilket jag i och för sig tror gynnar kreativitet och personlig utveckling.

Hur som. Bra film. Mycket bra skulle jag vilja säga, och jag tror tyskan gör stämningen i filmen något mer påtagligt otäck. Fina skildringar av många olika vinklar till problemet gör det till ett hemskt bra dokument över hur lättmanipulerade många, majoriteten, är i dagens värld.